Los soñadores diurnos (Mårten Westö)

Foto de Niklas Sandström
Foto de Niklas Sandström

Serie de traducciones de poesía contemporánea finlandesa en sueco

Biografía de la curadora y traductora:

LISBET JOVER TAMAYO (n. 1989, Santiago de Cuba, Cuba), filóloga hispanista, maestra de idiomas, lingüista. Humanista de formación académica en Cuba, Finlandia, Suecia y España. Debuta en 2025 como traductora literaria a través de la plataforma SIVUVALO con la colección contemporánea de poetas sueco-finlandeses. Traduce microrelatos del inglés al español en el equipo de trabajo SUSURROS CHINOS, basado en Argentina. Su vida transcurre nómadamente entre regiones, lenguas y lecturas. Curiosa de la versatilidad del arte.

Fragmentos del poemario "Fotnoter till en vandring" (Notas al pie de un paseo, 2021)

I.

Pa den liden vimlade stan

av ensamma äldre män som levde nästan obemärkt.

De delade hus med en i åratal utan att göra väsen av sig

I decennier kommunicerade de med grannarna

genom att strecka under ordningsreglerna i trapphuset

Bakom de fårade ansiktena kunde man ana sig till

alla minnen som fastnat som granatsplitter i kroppen

Ensamma strövade de längs gatorna

eller stod i givakt vid fredsmonumenten och stirrade ut i luften

I simhallsbastun ockuperade de den översta laven,

frågade aldrig om de fick kasta bad, jagade alla veklingar på flykten

Man såg dem spela schack med generationskamrater i parkerna

eller stillatigande slita i enarmade banditer i kvarterskiosken

Utan deras idoga samlande på krigslitteratur hade

landets antikvariat gått i konkurs för länge sedan

Under några intensiva år efter sin pensionering

översvämmade de insändarspalterna med texter

om kärnkraft, Kekkonen och frågan om Guds existens

Men när de blev änklingar slutade de intressera sig för omvärlden

Ögonvittnen kunde då berätta att man under höststormarna

skymtat dem ensamma på de stora passagerarfärjornas däck

liksom hukande över relingen

som om de koncentrerat lyssnat till röster från djupen

strax innan mörkret omslöt dem

mjukt, som en gång en kvinnas röst

I.

La pequeña ciudad se abarrotaba

de viejos hombres solitarios que vivían casi invisibles.

Inadvertidos compartían morada durante años

Por décadas se comunicaban con los vecinos

corrigiendo las reglas de convivencia en la escalera común

Detrás de sus rostros marchitos se podían discernir

todas las memorias como esquirlas de granada en la piel

Caminaban solos por las calles

o se erguían ante los monumentos de paz, mirando al vacío

En la sauna, ocupaban el sitio superior,

nunca preguntaban al verter el agua, y ahuyentaban a los débiles

Se les veía jugar ajedrez con sus camaradas en los parques

o en silencio tirando de los tragamonedas en el kiosko del barrio

Sin su incansable colección de literatura bélica

los anticuarios del país habrían quebrado 

Durante unos intensos años después de jubilarse

inundaron las columnas de cartas al editor con textos

sobre la energía nuclear, Kekkonen y la cuestión de la existencia de Dios

Pero al enviudar, dejaban de interesarse por el mundo exterior

Los testigos contaban que durante las tormentas otoñales

se les veía solitarios en las cubiertas de los grandes ferries

agachándose sobre la barandilla

como si escucharan atentamente voces desde las profundidades,

justo antes de que las sombras los envolvieran suavemente,

como una vez hizo la voz de una mujer.

II.

Under några år millennieskiftet hände det

efter varje omskrivet mord att folk stirrade på mig på stan

Somliga sneglade under lugg eller skevade med blicken

andra gjorde hotfulla åtbörder

Ibland skakade de bara menande på huvudet

På krogen kom främmande man fram till mig på

småtimmarna och sluddrade ookkonnaa polliisi

Det dröjde ett lag innan jag fattade

att man miss tog mig för kommissarien

som i teve regelbundet redogjorde för polisens insatser

vid särskilt uppseendeväckande fall

Okända människor började ställa frågor

om intrikata polisiära angelägenheter

och kollegorna döpte mig till Wallander eller van Veeteren

Min sambo uppmanade mig att raka av mig håret

för att minimera risken för förväxlingar, jag var ju ändå på god väg

Samma höst detonerade en bomb utanför polishögkvarteret

det antogs ha med uppgörelser i den undre världen att göra

Åsynen av skinnknuttar fick plötsligt pulsen att skena iväg

och jag började be aftonbön for första gången sedan barndomen

Jag avskrev alla planerade reportage om vardagen i fängelserna

och praktiken bakom illegal skuldindrivning

och ägnade mig i stället åt kåserier för dagsboksidan

Jag minns att jag fann en vis tröst i det faktum

att någonstans där ute fanns en hårdhudad snut

som förbryllad skrapade sig i huvudet

när han under presskonferenser ombad redogöra för sin syn

på den finlandssvenska poesis framtid

II. 

Durante unos años, alrededor del cambio de milenio, ocurrió,

después de cada crimen noticioso la gente me observaba en la calle

Algunos acechaban bajo su falsa mirada huidiza

otros hacían gestos amenazantes

A veces, simplemente sacudían la cabeza con extraña intención

En el bar, hombres ajenos se acercaban a mí

a altas horas de la noche y murmuraban ookkonnaa polliisi?

Me tomó un tiempo darme cuenta

de que me confundían con el comisario

que regularmente informaba en la televisión las acciones de la policía

los casos especialmente notorios

Desconocidos comenzaban a hacerme preguntas

sobre intrincados asuntos policiales

y mis colegas me apodaron Wallander o Van Veeteren

Mi pareja me animaba a afeitarme la cabeza

para minimizar las confusiones, de todos modos iba ya de camino a la calvicie

Ese mismo otoño, una bomba estalló fuera de la sede de la policía

se suponía que estaba relacionada con rencillas del mundo criminal

Imaginar guantes de cuero hacía que mi pulso se acelerara

y comencé a rezar por primera vez desde la infancia

Cancelé los reportajes rutinarios sobre la cotidianidad en las cárceles

y el delictivo ajuste de cuentas

en su lugar me dediqué a escribir columnas para la página del diario

Recuerdo que encontré cierto consuelo al pensar

que en algún lugar había un policía duro

rascándose perplejamente la cabeza

si en las conferencias de prensa le pedían su opinión

sobre el futuro de la poesía sueco-finlandesa

III

när tvillingtornen störtade

var jag lyckligt ovetande

om att jag plötsligt

levde i en intressant tidsålder

jag stod på elektronikavdelningen

i ett stort varuhus mitt i stan

och följde med förödelsen tillsammans

med tiotals andra åskådare

som var lika förstummade som jag

samma kväll

åt vi middag på en restaurang

jag minns inte vad jag beställde

det var som om nån

utrotat mina smaklökar

men jag kommer ihåg att jag plötsligt

insåg att jag var beredd att dö

och att tanken aldrig slagit mig

förrän jag skärrad gick förbi parkerna

där de påstådda

kuverten med mjältbrandsbakterier

låg utplacerade

jag blev hysterisk

plöjde genom alla äckliga

tidningar bilder

del var knappt jag vågade

föra ungarna till dagis

tillvaron var med en ett öppet sår

jag ett lätt offer

för någons kusliga strategi

det kändes som om jag höll andan i flera år

medan världen blåste på mig

med sin giftiga andedräkt

III

cuando las torres gemelas se derrumbaron

yo era felizmente ignorante

de que comenzaba a vivir

en una época sugestiva

me encontraba en la sección de electrónica

de un gran almacén en el centro de la ciudad

siguiendo la devastación junto

con decenas de otros espectadores

quienes estaban tan asombrados como yo

esa misma noche

cenamos en un restaurante

no tengo memoria de lo que pedí

era como si alguien

hubiera erradicado mis papilas gustativas

pero recuerdo comprender repentinamente,

-Estoy preparado para morir,

y la novedad de ese pensamiento retumbó

mientras caminaba destrozado por los parques

donde los supuestos

sobres que contenían la bacteria del ántrax

habían sido colocados

me volví histérico

inspeccionaba todas las repulsivas

imágenes de los periódicos

me paralizaba la idea de llevar

los niños al jardín de infancia

la existencia era una herida abierta

yo, una víctima fácil

para la estrategia espeluznante de alguien

sentía como si por años hubiera estado sin respirar

mientras el mundo soplaba

su aliento venenoso sobre mí

IV.

Den sommaren hade jag en kuslig känsla

Det var som jag anade att tillvaron

Strax skulle spåra ur eller åtminstone ta en

annan vändning

 

Staden var ett surrande getingbo av

Arbetslösa drönare som desperat

jagade sysselsättning sedan drottningen get sig av

De längtade efter krig

 

På sjukhusen såg alla läkare ut

som om de nyss gått ut högstadiet

och förortsbarnen stod tysta och lutade sig mot betongen

i väntan på given signal

 

Statyerna log i mjugg

som om de redan sett alltför mycket

Mina inre turistattraktioner hade slagit igen

för säsongen

Makthavarna visste ingen levandes råd

 

Om nätterna satt vi par om par i elektronikaffärernas skyltfönster

och väntade på att få uppgå i teverutornas barmhärtiga snöfall

IV. 

Ese verano tuve una sensación escalofriante

Era como si hubiera intuido que la existencia

pronto se desviaría o que al menos tomaría una

dirección diferente.

 

La ciudad era un avispero de

Drones cesantes que buscaban

atormentados su propósito desde que la reina se había ido

Anhelaban la guerra

 

En los hospitales, los médicos parecían

recién graduados del liceo

y los niños de los suburbios de pie, en silencio, apoyados contra el concreto,

esperaban la señal acordada

 

Las estatuas sonreían con disimulo

como si ya hubieran visto demasiado

Mis atracciones turísticas particulares habían cerrado

la temporada

Los gobernantes estaban indefensos

 

Por las noches nos sentábamos en parejas en los escaparates de las tiendas de electrónica

y esperábamos ser absorbidos por la misericordiosa nevada de las pantallas de televisión

Scroll al inicio