Serie de traducciones de poesía contemporánea finlandesa en sueco
Biografía de la curadora y traductora:
LISBET JOVER TAMAYO (n. 1989, Santiago de Cuba, Cuba), filóloga hispanista, maestra de idiomas, lingüista. Humanista de formación académica en Cuba, Finlandia, Suecia y España. Debuta en 2025 como traductora literaria a través de la plataforma SIVUVALO con la colección contemporánea de poetas sueco-finlandeses. Traduce microrelatos del inglés al español en el equipo de trabajo SUSURROS CHINOS, basado en Argentina. Su vida transcurre nómadamente entre regiones, lenguas y lecturas. Curiosa de la versatilidad del arte.
Fragmentos del poemario "Fotnoter till en vandring" (Notas al pie de un paseo, 2021)
I.
Pa den liden vimlade stan
av ensamma äldre män som levde nästan obemärkt.
De delade hus med en i åratal utan att göra väsen av sig
I decennier kommunicerade de med grannarna
genom att strecka under ordningsreglerna i trapphuset
Bakom de fårade ansiktena kunde man ana sig till
alla minnen som fastnat som granatsplitter i kroppen
Ensamma strövade de längs gatorna
eller stod i givakt vid fredsmonumenten och stirrade ut i luften
I simhallsbastun ockuperade de den översta laven,
frågade aldrig om de fick kasta bad, jagade alla veklingar på flykten
Man såg dem spela schack med generationskamrater i parkerna
eller stillatigande slita i enarmade banditer i kvarterskiosken
Utan deras idoga samlande på krigslitteratur hade
landets antikvariat gått i konkurs för länge sedan
Under några intensiva år efter sin pensionering
översvämmade de insändarspalterna med texter
om kärnkraft, Kekkonen och frågan om Guds existens
Men när de blev änklingar slutade de intressera sig för omvärlden
Ögonvittnen kunde då berätta att man under höststormarna
skymtat dem ensamma på de stora passagerarfärjornas däck
liksom hukande över relingen
som om de koncentrerat lyssnat till röster från djupen
strax innan mörkret omslöt dem
mjukt, som en gång en kvinnas röst
I.
La pequeña ciudad se abarrotaba
de viejos hombres solitarios que vivían casi invisibles.
Inadvertidos compartían morada durante años
Por décadas se comunicaban con los vecinos
corrigiendo las reglas de convivencia en la escalera común
Detrás de sus rostros marchitos se podían discernir
todas las memorias como esquirlas de granada en la piel
Caminaban solos por las calles
o se erguían ante los monumentos de paz, mirando al vacío
En la sauna, ocupaban el sitio superior,
nunca preguntaban al verter el agua, y ahuyentaban a los débiles
Se les veía jugar ajedrez con sus camaradas en los parques
o en silencio tirando de los tragamonedas en el kiosko del barrio
Sin su incansable colección de literatura bélica
los anticuarios del país habrían quebrado
Durante unos intensos años después de jubilarse
inundaron las columnas de cartas al editor con textos
sobre la energía nuclear, Kekkonen y la cuestión de la existencia de Dios
Pero al enviudar, dejaban de interesarse por el mundo exterior
Los testigos contaban que durante las tormentas otoñales
se les veía solitarios en las cubiertas de los grandes ferries
agachándose sobre la barandilla
como si escucharan atentamente voces desde las profundidades,
justo antes de que las sombras los envolvieran suavemente,
como una vez hizo la voz de una mujer.
II.
Under några år millennieskiftet hände det
efter varje omskrivet mord att folk stirrade på mig på stan
Somliga sneglade under lugg eller skevade med blicken
andra gjorde hotfulla åtbörder
Ibland skakade de bara menande på huvudet
På krogen kom främmande man fram till mig på
småtimmarna och sluddrade ookkonnaa polliisi
Det dröjde ett lag innan jag fattade
att man miss tog mig för kommissarien
som i teve regelbundet redogjorde för polisens insatser
vid särskilt uppseendeväckande fall
Okända människor började ställa frågor
om intrikata polisiära angelägenheter
och kollegorna döpte mig till Wallander eller van Veeteren
Min sambo uppmanade mig att raka av mig håret
för att minimera risken för förväxlingar, jag var ju ändå på god väg
Samma höst detonerade en bomb utanför polishögkvarteret
det antogs ha med uppgörelser i den undre världen att göra
Åsynen av skinnknuttar fick plötsligt pulsen att skena iväg
och jag började be aftonbön for första gången sedan barndomen
Jag avskrev alla planerade reportage om vardagen i fängelserna
och praktiken bakom illegal skuldindrivning
och ägnade mig i stället åt kåserier för dagsboksidan
Jag minns att jag fann en vis tröst i det faktum
att någonstans där ute fanns en hårdhudad snut
som förbryllad skrapade sig i huvudet
när han under presskonferenser ombad redogöra för sin syn
på den finlandssvenska poesis framtid
II.
Durante unos años, alrededor del cambio de milenio, ocurrió,
después de cada crimen noticioso la gente me observaba en la calle
Algunos acechaban bajo su falsa mirada huidiza
otros hacían gestos amenazantes
A veces, simplemente sacudían la cabeza con extraña intención
En el bar, hombres ajenos se acercaban a mí
a altas horas de la noche y murmuraban ookkonnaa polliisi?
Me tomó un tiempo darme cuenta
de que me confundían con el comisario
que regularmente informaba en la televisión las acciones de la policía
los casos especialmente notorios
Desconocidos comenzaban a hacerme preguntas
sobre intrincados asuntos policiales
y mis colegas me apodaron Wallander o Van Veeteren
Mi pareja me animaba a afeitarme la cabeza
para minimizar las confusiones, de todos modos iba ya de camino a la calvicie
Ese mismo otoño, una bomba estalló fuera de la sede de la policía
se suponía que estaba relacionada con rencillas del mundo criminal
Imaginar guantes de cuero hacía que mi pulso se acelerara
y comencé a rezar por primera vez desde la infancia
Cancelé los reportajes rutinarios sobre la cotidianidad en las cárceles
y el delictivo ajuste de cuentas
en su lugar me dediqué a escribir columnas para la página del diario
Recuerdo que encontré cierto consuelo al pensar
que en algún lugar había un policía duro
rascándose perplejamente la cabeza
si en las conferencias de prensa le pedían su opinión
sobre el futuro de la poesía sueco-finlandesa
III
när tvillingtornen störtade
var jag lyckligt ovetande
om att jag plötsligt
levde i en intressant tidsålder
jag stod på elektronikavdelningen
i ett stort varuhus mitt i stan
och följde med förödelsen tillsammans
med tiotals andra åskådare
som var lika förstummade som jag
samma kväll
åt vi middag på en restaurang
jag minns inte vad jag beställde
det var som om nån
utrotat mina smaklökar
men jag kommer ihåg att jag plötsligt
insåg att jag var beredd att dö
och att tanken aldrig slagit mig
förrän jag skärrad gick förbi parkerna
där de påstådda
kuverten med mjältbrandsbakterier
låg utplacerade
jag blev hysterisk
plöjde genom alla äckliga
tidningar bilder
del var knappt jag vågade
föra ungarna till dagis
tillvaron var med en ett öppet sår
jag ett lätt offer
för någons kusliga strategi
det kändes som om jag höll andan i flera år
medan världen blåste på mig
med sin giftiga andedräkt
III
cuando las torres gemelas se derrumbaron
yo era felizmente ignorante
de que comenzaba a vivir
en una época sugestiva
me encontraba en la sección de electrónica
de un gran almacén en el centro de la ciudad
siguiendo la devastación junto
con decenas de otros espectadores
quienes estaban tan asombrados como yo
esa misma noche
cenamos en un restaurante
no tengo memoria de lo que pedí
era como si alguien
hubiera erradicado mis papilas gustativas
pero recuerdo comprender repentinamente,
-Estoy preparado para morir,
y la novedad de ese pensamiento retumbó
mientras caminaba destrozado por los parques
donde los supuestos
sobres que contenían la bacteria del ántrax
habían sido colocados
me volví histérico
inspeccionaba todas las repulsivas
imágenes de los periódicos
me paralizaba la idea de llevar
los niños al jardín de infancia
la existencia era una herida abierta
yo, una víctima fácil
para la estrategia espeluznante de alguien
sentía como si por años hubiera estado sin respirar
mientras el mundo soplaba
su aliento venenoso sobre mí
IV.
Den sommaren hade jag en kuslig känsla
Det var som jag anade att tillvaron
Strax skulle spåra ur eller åtminstone ta en
annan vändning
Staden var ett surrande getingbo av
Arbetslösa drönare som desperat
jagade sysselsättning sedan drottningen get sig av
De längtade efter krig
På sjukhusen såg alla läkare ut
som om de nyss gått ut högstadiet
och förortsbarnen stod tysta och lutade sig mot betongen
i väntan på given signal
Statyerna log i mjugg
som om de redan sett alltför mycket
Mina inre turistattraktioner hade slagit igen
för säsongen
Makthavarna visste ingen levandes råd
Om nätterna satt vi par om par i elektronikaffärernas skyltfönster
och väntade på att få uppgå i teverutornas barmhärtiga snöfall
IV.
Ese verano tuve una sensación escalofriante
Era como si hubiera intuido que la existencia
pronto se desviaría o que al menos tomaría una
dirección diferente.
La ciudad era un avispero de
Drones cesantes que buscaban
atormentados su propósito desde que la reina se había ido
Anhelaban la guerra
En los hospitales, los médicos parecían
recién graduados del liceo
y los niños de los suburbios de pie, en silencio, apoyados contra el concreto,
esperaban la señal acordada
Las estatuas sonreían con disimulo
como si ya hubieran visto demasiado
Mis atracciones turísticas particulares habían cerrado
la temporada
Los gobernantes estaban indefensos
Por las noches nos sentábamos en parejas en los escaparates de las tiendas de electrónica
y esperábamos ser absorbidos por la misericordiosa nevada de las pantallas de televisión