Serie de traducciones de poesía finlandesa contemporánea
Biografía de la curadora y traductora:
LISBET JOVER TAMAYO (n. 1989, Santiago de Cuba, Cuba), filóloga hispanista, maestra de idiomas, lingüista. Humanista de formación académica en Cuba, Finlandia, Suecia y España. Debuta en 2025 como traductora literaria a través de la plataforma SIVUVALO con la colección contemporánea de poetas sueco-finlandeses. Traduce microrelatos del inglés al español en el equipo de trabajo SUSURROS CHINOS, basado en Argentina. Su vida transcurre nómadamente entre regiones, lenguas y lecturas. Curiosa de la versatilidad del arte.
Hundarna sover i mitt hjärta men jag är vaken (Los perros duermen en mi corazón, pero yo estoy despierto)
I.
Idag vaknade jag
upp med hästansikte
nu sitter jag här
och försöker tråckla
ihop min själ med den
splittrade tillvaron
som galopperar åt alla
håll samtidigt
Jag är en bastard
min släkttavla befolkas av
utomjordingar och skräcködlor
från parallella universum
själsresenärer på rymmen
från sig själva
jag är Schrödingers hund
jag är framtidens grottmålningar
jag är på drift genom evigheten
en kosmopolit i ordets
egentliga bemärkelse
jag är negationen
förkroppsligad
Jag behövde
aldrig gå i skola
för att lära mig stå
i givakt
jag var en naturbegåvning –
ställde mig bredvid tårpilen
och doppade mina grenar
i sorgens flod
jag sov i givakt på min nattvakt
och ibland landade det sammetsfåglar
med uråldriga människoansikten
i min krona – resenärer från
svindlande rymder
Är det bara jag
som inte vet var
jag ska lägga mitt
skymningsblå ägg –
kokongen av
predestinerade
hjärnstormar
en tidskapsel
av framtida tidsepoker
ännu mörkare
än den här
komplett med litteraturens
svanödla och drifter –
ett levande fossil
II.
När jag såg mig själv
i badrumsspegeln
en kylig morgon
i februari upptäckte
jag att mitt filosofskägg
hade vuxit en halv
meter under natten
fullt tillräckligt
för att jag med
lite god tur äntligen
skulle kunna fastna
med det i brevlådan
I.
Hoy me desperté
con cara de caballo
ahora estoy aquí
intentando remendar
mi alma
con la realidad fragmentada
que galopa simultáneamente
hacia todas direcciones
Soy un bastardo
mi árbol genealógico está poblado
de seres cósmicos y dinosaurios
de universos paralelos
viajeros del alma en huida
de sí mismos
soy el perro de Schrödinger
soy las pinturas rupestres del futuro
estoy a la deriva a través de la eternidad
un cosmopolita en el sentido
más auténtico de la palabra
soy la negación
encarnada
Nunca necesité
ir a la escuela
para aprender a ponerme
en firmes
tenía un don natural,
me ponía al lado del sauce llorón
y sumergía mis ramas
en el río de la tristeza
dormía rígida en la guardia
y a veces llegaban pájaros de terciopelo
con rostros humanos ancestrales
a mi copa, viajeros
de vertiginosos espacios
¿Solo yo ignoro
dónde poner
mi huevo azul
del crepúsculo?,
la crisálida
de auguradas tormentas
cerebrales
una cápsula de tiempo
de épocas futuras
aún más sombría
que este
archivo literario de reptiles arcaicos
e impulsos,
un fósil viviente
II.
Cuando me vi en
el espejo del baño
una fría mañana
de febrero, descubrí
que mi barba filosófica
había crecido medio
metro durante la noche,
lo suficiente
como para que,
con un poco de buena suerte,
me enganchara
con ella al buzón.
